Brasiliens landslag har hamnat bland topp-5 bland kandidaterna till VM-seger i Nordamerika. Det verkar egentligen inte meningsfullt när man tar hänsyn till två nyckelfaktorer. För det första glänste inte de brasilianska fotbollsspelarna särskilt i det sydamerikanska kvalet. Trots att den legendariske Carlo Ancelotti tog över som förbundskapten uppträdde de femfaldiga världsmästarna gång på gång med misstag. Den slutliga femteplatsen bland kontinentens tio lag får en att fundera över Brasiliens lags hälsa. För det andra har Brasilien inte spelat i VM-final sedan 2002. Detta är inte längre någon 'mörk period', utan en betydande historisk fas. Och inför varje nytt världsmästerskap räknar spelbolagen med att denna fas snart kommer att ta slut. Orsaken är uppenbar – landet fortsätter vara en leverantör av fotbollsspelare, inklusive stjärnor, till samtliga välmående ligor i världen. Med Marocko är situationen helt annorlunda. Det marockanska laget har formats och etablerat sig under de senaste fem åren som ett stjärnlag. Inte på varje position har laget en förstahandsstjärna av högsta rang, men Marocko saknar inte heller spelare av den kalibern. Resan för det nordafrikanska landslaget har gått från fjärde plats i det förra VM i Qatar, via segern i kontinentens största tävling, till en segerrik och för motståndarna förödande kvalificering till den kommande VM-turneringen. Spelbolagen har utsett Brasilien till favoriter i det kommande mötet och erbjudit odds på deras vinst på 1,63. Brasilien anlände traditionellt pompöst till Nordamerika i sällskap med en enorm mediegrupp. Under de senaste årtiondena hänger brasilianerna inte med i sina egna omfattande reklamfilmer. Det finns ännu inga tydliga bevis, förutom ett par framgångsrika vänskapsmatcher, på att Brasiliens läger verkligen har stabiliserats. Det marockanska landslaget anlände till VM med en pågående svit utan förlust, som omfattar nästan trettio matcher. Dessutom registrerades lagets senaste förlust i det mindre betydelsefulla Afrikanska Nations Championship. Hakimi, Mazraoui, Bono och Dias är inte mycket sämre än sina välkända motståndare.